FloatRing fördelar vikten från fordonen i vägbanan till marken runt bassängen och inte som det är idag rakt ner på bassängen. På så sätt förhindras sprickor i bassängen, onödigt läckage av saltvatten från saltade vägar och oönskade ojämnheter i vägbanan!
Viktfördelningsring för trågramar
FloatRing är en viktfördelningsring för brunnsramar som monteras som en del av brunnen, men som fysiskt är placerad i skärningspunkten mellan vägen och VA. En sådan installation ingår i VA-nätet och beräknas i VA-myndighetens livstidskostnad för bassängen. Tekniken är utvecklad för att förhindra att trycket på brunnslocken fortplantar sig nedåt i brunnsmaterialet.
Bassängen sjunker eller lyfts på grund av tät trafik, telehiv, förändringar i markförhållandena och försvagning av godset/konstruktionen längre ner i bassängen. På vintern är det varmare i bassängen än i den omgivande marken och det gör att marken runt bassängen tinar tidigare/snabbare. När det finns sprickor i asfalt och gödsel rinner saltvatten ner i brunnen. Det korroderar både betong och metall.
En sak som också bör nämnas är att slitage/rörelse i bassängen ofta skadar rören som kommer in i bassängen. Om användningen av FloatRing ska motiveras i normer för ledningsnätet kan denna beskrivning vara adekvat: FloatRing tar bort / minimerar skadorna på grund av relativa rörelser och olika flexibilitet i olika material.
Installera FloatRing™
Les mer: FloatRing överför last från brunn till väg
Vid användning av FloatRing är rännramen förankrad i asfaltdäcket och följer asfaltdäckets rörelser. Det kan konstateras att konventionellt monterade brunnsramar på fjädern, i telelösningen, har en försvagning av asfaltdäcket närmast brunnen. Ofta uppstår skador och livslängden på asfaltdäcket runt bassängen förkortas med upp till 35 %. Dimensionering har visat att asfaltbeläggningen under samma förhållanden har nästan trågkarmar som är försedda med FloatRing under lika lång livslängd som resten av vägbeläggningen. I vissa fall ännu längre.
FloatRing kan monteras på befintliga brunnar i väg, gata eller utrymme utan att ytterligare åtgärder behöver vidtas på befintlig brunnskonstruktion så att acceptabla täcktider kan uppnås på utförda underhållsåtgärder och täckningsförnyelser.
Reparation av befintliga tråg i vägbanan
En reparation av en sump i vägbanan kostar mycket och när det är problem på en sump så gäller det oftast flera/alla på samma vägsträcka. Det finns ett direkt samband mellan trafikfrekvens, graden av tung trafik och skador på vägen runt brunnslocken. 25 000 tråg repareras per år i Norge och det kostar självklart mycket pengar. Alla är inte på väg, men den största andelen gör det. Det är i vägbanan som reparationerna är dyrast, tar längst tid och påverkar trafiken mest.
Les mer: Kan för alltid förändra hur brunnslock grundas
Testad i Norge och Sverige med bra resultat
Floatring är installerad i flera hundra tråg i Norge och Sverige och resultatet är mycket bra, men den stora vinsten kommer om några år, när rännorna inte sjunker eller reser sig i vägbanan. Ringen tillåter två till tre omasfalteringar (utan fräsning av gammal asfaltbeläggning) innan krökningen måste justeras igen. Det innebär att bassängen kan säkras för 40-80 år framåt, beroende på hur ofta återasfalteringen sker.
Livstidskostnad; uppskjuten rehabilitering
Det nämnda begreppet LIVSKOSTNAD blir centralt; att skjuta upp nästa rehabilitering med ett antal år leder till stora kostnadsminskningar. Kostnaden för att installera FloatRing är försumbar när man tittar på den totala kostnaden för att reparera och byta ut rännor i vägbanan. Vi kommer också att nämna bullerproblem som uppstår i trafiken när bassängen inte är i nivå med vägen. Det gäller förstås mest i tätbebyggda områden där människor bor och bor nära vägen.
Vem är ansvarig?
Les mer: Vem betalar för dalar i vägbanan
Till sist; vem ansvarar, och därmed kostnaden, för bassängen och toppen av bassängen? Det finns undantag för ägande av tråg; för ytvattenbrunnar kan det vara Statens vegvesen, fylket eller kommunen. Det finns även dragtråg, fjärrvärmetråg och sopnedkast (”bossug”) som kan ha andra ägare – men i stort sett är det VA-myndigheterna som äger sumpansvaret. Det kan illustreras på följande sätt:
